SONG
from Die Tageszeiten
Abendlied
text by Matthias Claudius
music by S. Baekers
1739
S. Baekers
Abendlied
Full Lyrics
Source
Derdeːɐ̯
Mondmoːnt
istɪst
aufgegangenˈaʊ̯fɡəˌɡaŋən
,
Diediː
goldnen
Sternleinˈʃtɛʁnlaɪ̯n
prangenˈpʁaŋən
Amam
Himmelˈhɪml̩
hellhɛl
undʊnt
klarklaːɐ̯
.
Derdeːɐ̯
Waldvalt
stehtʃteːt
schwarzʃvaʁt͡s
undʊnt
schweigetˈʃvaɪ̯ɡət
,
Undʊnt
ausaʊ̯s
dendeːn
Wiesenˈviːzn̩
steigetˈʃtaɪ̯ɡət
Derdeːɐ̯
weisse
Nebelˈneːbl̩
wunderbarˈvʊndɐbaːɐ̯
.
Wieviː
istɪst
diediː
Weltvɛlt
sozoː
stilleˈʃtɪlə
,
Undʊnt
inɪn
derdeːɐ̯
Dämmrung
Hülleˈhʏlə
Sozoː
traulichˈtʁaʊ̯lɪç
undʊnt
sozoː
holdhɔlt
!
Alsals
eineˈaɪ̯nə
stilleˈʃtɪlə
Kammerˈkamɐ
,
Wovoː
ihriːɐ̯
desdɛs
Tagesˈtaːɡəs
Jammerˈjamɐ
Verschlafenfɛɐ̯ˈʃlaːfn̩
undʊnt
vergessenfɛɐ̯ˈɡɛsn̩
solltzɔlt
.
Sehtzeːt
ihriːɐ̯
dendeːn
Mondmoːnt
dortdɔʁt
stehenˈʃteːən
?
-
Ereːɐ̯
istɪst
nurnuːɐ̯
halbhalp
zut͡suː
sehenˈzeːən
,
Undʊnt
istɪst
dochdɔx
rundʁʊnt
undʊnt
schönʃøːn
!
Sozoː
sindzɪnt
wohlvoːl
manchemɑ̃ːʃ
Sachenˈzaxn̩
,
Diediː
wirviːɐ̯
getrostɡəˈtʁoːst
belachenbəˈlaxn̩
,
Weilvaɪ̯l
unsre
Augenˈaʊ̯ɡn̩
sieziː
nichtnɪçt
sehnzeːn
.
Wirviːɐ̯
stolzeˈʃtɔlt͡sə
Menschenkinderˈmɛnʃn̩ˌkɪndɐ
Sindzɪnt
eitelˈaɪ̯tl̩
armeˈaʁmə
Sünderˈzʏndɐ
,
Undʊnt
wissenˈvɪsn̩
garɡaːɐ̯
nichtnɪçt
vielfiːl
.
Wirviːɐ̯
spinnenˈʃpɪnən
Luftgespinnste
Undʊnt
suchenˈzuːxn̩
vieleˈfiːlə
Künsteˈkʏnstə
,
Undʊnt
kommenˈkɔmən
weiterˈvaɪ̯tɐ
vonfɔn
demdeːm
Zielt͡siːl
.
Gottɡɔt
,
laß
unsʊns
deindaɪ̯n
Heilhaɪ̯l
schauenˈʃaʊ̯ən
,
Aufaʊ̯f
nichtsnɪçt͡s
Vergänglichs
trauenˈtʁaʊ̯ən
,
Nichtnɪçt
Eitelkeitˈaɪ̯tl̩kaɪ̯t
unsʊns
freun
!
Laß
unsʊns
einfältigˈaɪ̯nfɛltɪk
werdenˈvɛʁdn̩
,
Undʊnt
vorfoːɐ̯
dirdiːɐ̯
hierhiːɐ̯
aufaʊ̯f
Erdenˈeːɐ̯dn̩
Wieviː
Kinderˈkɪndɐ
frommfʁɔm
undʊnt
fröhlichˈfʁøːlɪç
seyn
!
*
*
*
Wollst
endlichˈɛntlɪç
sonderˈzɔndɐ
Grämenˈɡʁɛːmən
Ausaʊ̯s
dieserˈdiːzɐ
Weltvɛlt
unsʊns
nehmenˈneːmən
Durchdʊʁç
einenˈaɪ̯nən
sanftenˈzanftn̩
Todtoːt
!
Undʊnt
,
wennvɛn
duduː
unsʊns
genommenɡəˈnɔmən
,
Laß
unsʊns
imɪm
Himmelˈhɪml̩
kommenˈkɔmən
,
Duduː
unserˈʊnzɐ
Herrhɛʁ
undʊnt
unserˈʊnzɐ
Gottɡɔt
!
Sozoː
legtleːkt
euchɔɪ̯ç
denndɛn
,
ihriːɐ̯
Brüderˈbʁyːdɐ
,
Inɪn
Gottesˈɡɔtəs
Namenˈnaːmən
niederˈniːdɐ
;
Kaltkalt
istɪst
derdeːɐ̯
Abendhauch
.
Verschon'
unsʊns
,
Gottɡɔt
!
mitmɪt
Strafenˈʃtʁaːfn̩
,
Undʊnt
laß
unsʊns
ruhigˈʁuːɪk
schlafenˈʃlaːfn̩
!
Undʊnt
unsern
krankenˈkʁaŋkn̩
Nachbarˈnaxˌbaːɐ̯
auchaʊ̯x
!